top of page

Vadå spex!?

I begynnelsen (läs 1500-talet) var spex ett pedagogiskt medel att få studenterna att lära sig latin. Sålunda började man i Uppsala uppföra klassiska dramer på detta språk. Utvecklingen gick så småningom mot egna svenskspråkiga alster med betoning på det humoristiska. Först i mitten på 1800-talet uppfördes det första scenspel som passar vår moderna definition av spex. Eftersom kvinnans emancipation ännu icke nått svindlande höjder hade damerna ej tillträde till högre studier. Därav uppstod traditionen med enbart manliga skådespelare i studentsammanhang. Till följd av att utvecklingen gått framåt kan nu även talangfulla damer få tillträde till scenen.

I Uppsala rimmade
man sina verk men
när konstarten spred
sig i riket blev det lite si och så med den saken. Till exempel i Lund tyckte man att det var smidigare att skriva en i huvudsak orimmad dialog för att sedan lite här och var lägga in slagkraftiga rim och på så sätt vinna komiska poänger i rimmet självt. På Chalmers gjorde man likadant, medan spexen vid Teknologiska Institutet, nuvarande Kungliga Tekniska Högskolan, valde Uppsalavarianten. Det var inte bara på den gamla goda tiden som man lärde sig något av att spexa.

Allt sedan 1944 då
det första spexet med
KVSIFs signum hade

premiär, har vi hävdat att det lärs ut för lite historia på KTH. Således har V-spex och numera S-spex, nu i över sextio år skrivits, på rim, om en historisk plats, händelse eller person. För att öka kunskapsnivån i ämnet brukar KVSIFgfls, dvs manusgruppen, ge sig ut på jakt efter detaljer, som varit dolda av historiskt dunkel för att sedan presentera dessa så att även nu, ärade publikum, kan ta del av vad som verkligen hände.

Kopia av KVSIF 80-tal (6).jpg

"Spex omfattar dels synnerligen uppsluppna och tokroliga fraser, ofta med ämnen ur studenternas lif, dels våldsamt anakroniska dramer i historisk kostym, dels även stycken som närmar sig lustspelet eller operetten… De representera på ett i vissa fall oöverträffligt sätt och med lysande originell uppfinningsförmåga en i annars litteraturen föga eller inte alls tillvaratagen art af den svenska humorn."

- Ur Svensk Familjebok

Kopia av 84-29.bmp
bottom of page